Allt kom inte med
Vad besviken jag blev när jag upptäckte att allt jag skrivit inte kom med i förra inlägget. Nu är saken den att jag har glömt en del av det jag skrev så nu tar jag det jag minns.
Som ni såg var min älskade Agnes med i min gamla klänning från mina första år. För satt mormödrar och stickade till sina barnbarn vilket jag aldrig gjort, det är dom nog glada över. Jag ser hur fina kläder barnbarnen har och det är minnsan inget ärvt, dom är som prinsar och prinsessor. När mina flickor växte upp fick jag kläder av min väninna Birgittas barn och det var som julafton när vi fick hem en kasse kläder. Dom rev i kassen och provade, dom var mer än glada över det dom fått. Den tiden då alla flickorna bodde hemma var en underbar tid det var liv och glädje i hela huset. Ibland tänkte jag, va skönt om här kunde vara lite tyst. Tre tjejer kan hålla lådan.
Men om jag sumerar tiden när barnen var små och idag när alla är gifta och har egna hem så kan jag längta efter att ha dom hos mig, bara tjejerna. Nu när dom kommer hem har de ökat med sex personer och mer ska vi bli. Dom har sin bästa tid nu med sina små familjer, och det gläds jag av. Jag har alla hos mig i byn och det är en gåva. Jag trodde aldrig dom skulle vända hem men....... när dom bildade familj såg dom hur härligt det var att bo på landet.
På tal om att bo på landet så har tjejer som startat eget en mässa i Gällstad imorgon. Den ska jag besöka för jag har fått en uppfattning av att de kommer ha många fina saker till försäljning. Nu är vi i den mörkaste tiden och då kanske det finns något mysigt att köpa. Detta får jag återkomma till.
Som ni såg var min älskade Agnes med i min gamla klänning från mina första år. För satt mormödrar och stickade till sina barnbarn vilket jag aldrig gjort, det är dom nog glada över. Jag ser hur fina kläder barnbarnen har och det är minnsan inget ärvt, dom är som prinsar och prinsessor. När mina flickor växte upp fick jag kläder av min väninna Birgittas barn och det var som julafton när vi fick hem en kasse kläder. Dom rev i kassen och provade, dom var mer än glada över det dom fått. Den tiden då alla flickorna bodde hemma var en underbar tid det var liv och glädje i hela huset. Ibland tänkte jag, va skönt om här kunde vara lite tyst. Tre tjejer kan hålla lådan.
Men om jag sumerar tiden när barnen var små och idag när alla är gifta och har egna hem så kan jag längta efter att ha dom hos mig, bara tjejerna. Nu när dom kommer hem har de ökat med sex personer och mer ska vi bli. Dom har sin bästa tid nu med sina små familjer, och det gläds jag av. Jag har alla hos mig i byn och det är en gåva. Jag trodde aldrig dom skulle vända hem men....... när dom bildade familj såg dom hur härligt det var att bo på landet.
På tal om att bo på landet så har tjejer som startat eget en mässa i Gällstad imorgon. Den ska jag besöka för jag har fått en uppfattning av att de kommer ha många fina saker till försäljning. Nu är vi i den mörkaste tiden och då kanske det finns något mysigt att köpa. Detta får jag återkomma till.
Kommentarer
Trackback
