FruNosstunk

Igår var jag och träffade en ungdomsvän som jag hållt kontakten med till och från hela mitt vuxna liv. Hon ringde och bjöd in mig till henne. Varje gång vi träffas är det som vi hade pratats vid dagen innan och det konstaterade vi båda att vi känner lika för varandra. Hon är en sådan vän man önskar alla hade, för det finns en otrolig värme mellan oss. Vi behöver bara titta på varandra så vet vi var den andre står.
Vi skrattade åt saker som hände i vår ungdom.  Vi han med att göra många roliga resor tillsammans. Vi var ute på dans under många år och vi bodde även ihop i en villavagn under en period. Vi träffade våra män med en veckas mellanrum så vi gick i varandras fotspår. 70-talet var en underbar tid att vara ung på, det var i utvecklingens tid och det hände mycket.
Eftersom vi bodde i närheten av en sjö var vi mycket på sjön,  vi två var ute fiskade själva. Vi åkte även vattenskidor med kompisar, vi hade otroligt kul. Det fanns en kulle bredvid sjön och där samlades vi alla kompisar på helgerna.  Det var det glada 70-talet. När man idag tänker tillbaka på den tiden sprider sig en enorm värme i kroppen av tacksamhet att man hade det så härligt med många goa vänner.
Nu när vi träffas har vi många goa stunder att tänka tillbaka på. Och att ha en vän att minnas allt detta med är underbart.
Idag har jag tänkt på vad vi pratade om igår och minns det med tacksamhet Tack Inga för vår vänskap.